Vart är vi på väg? Har man helt tappat omdömet om vad som är humant och värdigt?

Min mamma bor sedan i somras på Kungsljuset i Borlänge. Alldeles innan hon flyttade dit gick min pappa bort hastigt i cancer. Hon blev ensam och behövde hjälp. Det har gått snabbt utför, och för cirka en månad sedan fick hon en stroke och förlorade rörligheten i höger sida.

Förra veckan fick hon en stroke till och tappade talet. Nu kan hon bara säga ja och nej, och ligger i sängen dygnet runt. Hon är med i tanken ännu. Hon är nedstämd och vill bara få somna in.

Vi fick sitta hos henne efter sista stroken, men sedan nekades vi detta. Jag har stridit och kämpat för att jag och min bror ska få sitta med henne en liten stund varje dag. Vi kan gå raka vägen in till henne och ha alla skydd som finns på oss, men vi nekas detta. Detta är fullkomligt omänskligt.

Mamma ligger helt ensam på sitt rum, och stirrar i taket,  24 timmar om dygnet. Äter och dricker knappt. Man måste ju kunna göra undantag för anhöriga till så sjuka, så att de kan sitta hos sina svårt sjuka gamla som ligger inför döden. Var är medmänskligheten och rimligheten?

Det är helt ofattbart att man kan vara så fyrkantig och orimlig i sina bedömningar. Min mamma har inte lång tid kvar, men har ingen hos sig. Den dag de inte kan få kontakt med henne får vi komma dit.

Men vet ni vad, Kungsljuset, då är det för sent. Hur rättfärdigar ni detta?

Anhörig som även arbetar inom vården

Svar direkt: Det är en svår tid att vara anhörig till någon som är sjuk och som vistas på ett äldreboende. Vi har stor förståelse för den frustration du och många andra känner just nu.

Medarbetare och ansvariga sjuksköterskor inom äldreomsorgen gör dagligen bedömningar av våra boendens hälsotillstånd och håller kontakten med anhöriga vid behov. Det råder fortfarande besöksförbud på landets äldreboenden, men kommunen kan göra undantag när en boende är i livets slutskede. Det innebär att anhöriga kan få komma och ta ett sista farväl.

I fall som vi själva tycker är svårbedömda rådgör vi med Region Dalarnas smittskyddsenhet, som är vägledande för oss utifrån rådande regler och riktlinjer.

Kommunen har ett stort ansvar i arbetet med att begränsa smittspridningen och förväntas följa de rekommendationer och riktlinjer som ges. Att följa dem är ibland svårt, eftersom det kan innebära att vi tvingas säga nej till en anhörig som vill göra ett besök hos en närstående.

Äldreboendena har engagerade medarbetare, som utöver vården och omsorgen försöker ge de boende så många ljusglimtar som möjligt i den här svåra tiden. Vi är också tacksamma för initiativ som tas av andra. Glädjen har varit stor när exempelvis körsång anordnats utomhus och härliga barnteckningar skickats från våra förskolor.

Anna Andersson, chef för sociala sektorn