Annons

Annons

Annons

Annons

Rättvik

Känner allra största tacksamhet – Minnesord över Sune Garmo

Prosten Sune Garmo har gått ur tiden, närmast sörjd av fyra barn med familjer och en stor vänkrets. Han var född i Limerick på Irland, fick rötter i Gagnef och blev som präst Rättvik trogen under större delen av sitt liv.

Sune Garmo.

Bild: Kent Olsson

Annons

Sedan fem år tillbaka var han änkeman. Nyårshälsningen från Sune inför 2021 var hans senaste skrift: ”Svenska kyrkan i dag – en pensionerad församlingspräst ser i backspegeln.” När jag läser den på nytt finner jag ingen bitterhet men en mycket stor sorg.

Han har perspektiv med sina aktiva år som präst under ett halvt sekel, han var kyrkomötes- och domkapitelsledamot och sist – men inte minst – biskopens högra hand som stiftsadjunkt på ständig resa i stiftet under 14 år.

Annons

Den sorg som jag genomgående finner i hans opus bottnar i Svenska Kyrkans utveckling under 1900-talets senare hälft vad gäller gudstjänstlivet, kyrkorätten och ämbetsfrågan.

Gudstjänstlivets förflackning kan hota varje kyrkokristen till förtvivlans gräns. Kyrkorättens utveckling där det politiskt möjliga blev riktmärke för lagstiftaren var det andra sorgebarnet.

Annons

Ämbets-frågan har kommit att ta absurda uttryck. När tillexempel ärkebiskopen i kyrkomötet tog till orda och med övriga biskopar motsatte sig de politiserade direktvalen blev han tillrättavisad av socialdemokraterna vars svar Kyrkans Tidning sammanfattade med orden ”Håll käft”!

Själv fick inte Sune – utan tvivel därför att han rakryggat ställde upp för kyrkans bekännelse och tradition – bli kyrkoherde i Rättvik trots att han fick kyrkorådets enhälliga förord.

Jag är inte ensam om att bära på en enda stor tacksamhet för vad Sune betytt. Den undfallenhet, rentav feghet, som kom att bli signum för kyrkans utveckling under 1900-talets sista decennier var inget som Sune vare sig ville eller kunde acceptera.

Trots att han ibland framställdes som reaktionär mörk man stod han fast vid sin övertygelse att kyrkan skulle utifrån sitt uppdrag, betjäna människan, inte partiers inre kretsar. Vi är många som känner den allra största tacksamhet över hans rakryggade hållning.

Tacksamheten finns också bland Rättviks hembygdsvårdare som han berikat med ett flertal skrifter och i de 91 församlingar i stiftet som av Sune fått sina kyrkobeskrivningar. Själv fick jag förtroendet att efterträda Sune som kontraktsprost i Nedansiljans kontrakt.

Annons

Annons

Uppdraget blev för mig speciellt ansvarsfullt med tanke på företrädaren. På flera sätt blev jag medveten om vilka personliga insatser han gjort inte enbart bland kontraktets präster utan även i vidare kretsar.

Nu lyser vi frid över hans minne och tacksamhet blandas med det hopp som fanns uttryckt i hans dödsannons:

”Jag tackar min Gud för stig och härd, för vänner och gott kvarter, men blicken är vänd mot en annan värld: Mot himmelens glädje jag ser.”

Staffan Rönnegård

Annons

Annons

Till toppen av sidan