Annons

Annons

Annons

Dalarna för tolerans

Hédi Fried överlevde Förintelsen – och bekämpade nazismen i Dalarna

Första maj 2018 var Hédi Fried en av dem som demonstrerade mot Nordiska motståndsrörelsens marsch i Ludvika.

Hon överlevde Förintelsen som ung kvinna men hennes föräldrarna gasades ihjäl i Auschwitz.

”Vi ska aldrig vänja oss. Det börjar med att de marscherar”, konstaterade Hédi Fried i en intervju med tidningen 2018.

Hédi Fried har avlidit, hon blev 98 år gammal.

Text: 

Hédi Fried. Foto: Claudio Bresciani / TT

Bild: Arkivbild

Annons

Frieds besök i Dalarna kom att markera starten för ett samlat lokalt demokratiarbete som kom att involvera hundratals personer. Fried själv kom till Ludvika flera gånger, där hennes kamp mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism kom att göra stort avtryck.

Tidningens ledarskribent Gabriel Ehrling Perers var en av dem som tog Förintelseöverlevarens historia och engagemang till sitt hjärta. Tillsammans med Fried var han initiativtagare till det stormöte i Ludvika stadshus som genomfördes samtidigt som nazistiska Nordiska motståndsrörelsens marsch i Ludvika 2018. Den manifestationen – vilken handlade om att inte låta Ludvika och Dalarna kidnappas av nazisterna – följdes av ytterligare två stormöten med lärare, ledare ur idrottsrörelse och föreningsliv med flera.

Annons

Den första samlingen skedde i stadshuset i Ludvika. Foto: Anton Ryvang.

Annons

I dag minns Gabriel Ehrling Perers en person han första gången mötte i en intervjusituation, men som kom att bli en förebild.

– Ludvika och Dalarna glömmer aldrig Hédi Frieds insatser. Gensvaret var enormt. Fried kom vid precis rätt läge och sa precis vad som behövde sägas. Ludvika var verkligen redo att kliva fram, men det hade betydelse att Fried kom när hon gjorde, ,säger han och fortsätter:

– Själv glömmer jag aldrig hennes svar i den där första intervjun, som kom att bli något av en paroll för det fortsatta arbetet: ”Man ska inte vara rädd. Jag kommer till Ludvika när nazisterna marscherar”. Jag glömmer heller aldrig hur hon, efter mötet i stadshuset, tog mig under armen och sa ”Kom, nu vill jag se dem”. Sedan gick hon längst fram till kravallstaketet hållandes ett litet pappershjärta i handen.

Hédi Fried och tidningens ledarskribent Gabriel Ehrling Perers.

Bild: Stina Rapp

Första maj 2018. ”Vi får inte vänja oss, ett sandkorn blir ett berg” sa Hédi Fried om den växande främlingsfientligheten.

Bild: Anton Ryvang

Som liten tvångsförflyttades Hédi Fried till Auschwitz tillsammans med sin familj. Föräldrarna gasades ihjäl.

Annons

Annons

Hon och hennes syster överlevde koncentrationslägret och kom till Sverige 1945 med Röda korsets bussar.

”Sådana här rörelser kommer inte att försvinna om man förbjuder dem, men det skrämmer andra från att ansluta sig. Det är aldrig de som tillhör kärnan som är de farligaste, de farligaste är alla de som säger att jaha, den här rörelsen är framgångsrik och ingen säger emot. Det var precis det som hände när Hitler kom till makten”, har Hédi Fried ofta fört fram.

Första maj 2018. Hédi Fried möter nazisterna i NMR, med många metrar och flera kravallstaket emellan.

Bild: Anton Ryvang

”Samarbete behövs mellan olika aktörer, att människor lär känna varandra. Och högerextremismen är ju inte bara ett fenomen i lilla Ludvika, utan ett problem i Europa” säger kyrkoherde Gunnar Persson.

Bild: Anton Ryvang

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan